relationell psykoterapi

Relationell psykoterapi är ett internationellt vedertaget samlingsbegrepp
för ett förhållningssätt som utgår från interpersonella faktorers centrala
betydelse för psykisk hälsa och utveckling. Det bygger på aktuell
utvecklingspsykologisk forskning, evidensbaserad psykoterapiforskning och
klinisk tillämpning.

De teoretiska utgångspunkterna är:

• Affekterna kan beskrivas som människans primära motivationssystem
   
• Inre arbetsmodeller formas i grunden som en följd av det tidiga samspelet
  med andra människor och kommer i hög grad att styra utformningen av
  interpersonella relationer
   
• Varje psykoterapeutiskt möte är unikt och formas av det implicita och
  explicita samspelet mellan patient och terapeut.
   
• Strukturell psykologisk förändring är ofta en följd av nya relationella
  erfarenheter i den terapeutiska processen.
   

Referenslitteratur

Fosha, D.  
The Transforming Power of Affect
(2000) Basic Books

Holmqvist, R.
Relationella perspektiv på psykoterapi
(2007) Liber


Mitchell, S.
Relationality. From attachement to intersubjectivity
(2000) The Analytic Press


Wachtel, P. 
Relational Theory and the Practice of psychotherapy
(2008) Guilford Press

Wallin, D.J. Attachment in Psychotherapy

(2007) Guilford Press